Jag blev tvungen att avbryta resan i Strasbourg pga. sjukdom och problem hemma. Fortsättningen från Strasbourg genom de fina Schwartzwald-bergen och de österrikiska alperna får följa en annan gång.
fredag 26 juli 2013
tisdag 9 juli 2013
Luxemburg city 7/7
Det ar inte bara Madeleinekakor som lamnar starka minnen. Jag satt pa ett café vid stora torget i Luxemburg city och njot av att titta pa manniskor som gick forbi och av att lyssna pa den djupa kvinnliga rosten fran scenen bredvid. Det ar "me you zik"-festival i Luxemburg och tjejen som sjunger ar uppenbarligen popular. Denna dag blev min egna vilodag eftersom jag tvingats ta taget fran Trois-Vierges till Luxemburg city da jag ville kolla hos en optiker vad som kunde ha hant med mitt oga som gjort ont hela natten. Tyvarr kunde optikern inget gora, sa jag hoppades det skulle ga over av sig sjalvt. Genvagen med tag (for ovrigt snabbt, billigt och fritt med cykel) hade gett mig en dag att njuta av stan, ligga i bikini i en bark, lasa en lanad fransk bok och ata gott pa vit duk med silverbestick. Eftersom jag inte hittat den typiska plommonpajen lyxade jag till dagen ytterligare med en glansande hallonbakelse. Det farska halloned som delade hedesplatsen overst med en liten macaron forde med sig artals lycka fran barndoms sommrar pa landet och tiden stannade for en kort stund. Hallonet - min Madeleinekaka.
Belgien 24 dagar in i resan
Tva dagar, tva landsgranser har jag och Toni passerat sedan vi lamnade Maastricht. Vi hade lunchat uppe pa en kulle, var forsta hojd sedan Hallandsasen, med utsikt over stan och det roda kyrktornet, och med mitt livs godaste grekiska sallad i magen (mmm... farsk kapris, stora grona oliver, mjukt syrliga soltorkade tomater och en stor bit cramig feta) rullade vi ner for kullen och langst kanalen soderut. Cykelbanan forsvann helt plotsligt fran vagen som strax darefter overgick i sliten betong vars skarvar dunkade under hjulen. Sa daliga vagar hade vi aldrig tidigare stott pa i Holland och nar den forsta skylten pa franska dok upp insag vi att vi ovetandes smugit oss over gransen till Belgien. Utan fanfar; flaggor eller vagbommar! Snopet.
Forvantningar ar nagot som kan avgora hur man upplever en handelse eller en dag i sitt liv. Min morot under var sista dag i Holland, da vi cyklade 120 tunga kilometer for att na var vantande vard i Maastricht var en kort forsta dag i Belgien. Bara vi passerade den stora industristaden Liège skulle vi vara nojda for dagen. Dit ar det knappa 40 km fran gransen langst cykelleden Ravel 1 langst floden, sa varken de typiska kullerstensbelagda bygatorna eller att cykelskyltarna forsvann och vi hamnade pa en grasbevuxen stig hindrade mig fran att gilla de charmigt slitna husen och den lite kantiga belgiska dialekten. Tills det att stigen helt forsvann i en skog av brannasslor och vi fick vanda tillbaka i 30 minuter for att hitta Ravel 1 och en vettig asfalterad vag igen. Forbannad! Jag var sa forbannad over var idioti som nu gjort var korta dag sa mycket langre. Forvantningar ar nagot man maste vara forstiktig, och framfor allt mycket medveten om, med nar man cyklar langt.
"Livet ar som en rod ros, underbart vackert men kan gora ont ibland" Fick jag hora fran en av ,ina nya vanner pa for forsta camping nara Esneux soder om Lièege. Dar kunde vi ocksa pa morgonen kopa en karta over Belgien sa vi slapp cykla pa mitt kartminne och nagra enstaka cykelskyltar. Denna dag blev ett klattrande och svettigt projekt da vi skulle ta oss over Ardennerna. Vi hade gjort ett mycket klokt drag i planeringen: Vi cyklade pa vagar som foljde taget till Luxemburg, for taget, precis som jag, gillar inte nar det ar alltfor brant, sa det foljer i sin tur floddalarna over berget. Det blev trots det en lang dag for att komma dessa 600 meter over havet var vi, aven denna gang ovetandes, rakade passera gransen till Luxemburg.
Forvantningar ar nagot som kan avgora hur man upplever en handelse eller en dag i sitt liv. Min morot under var sista dag i Holland, da vi cyklade 120 tunga kilometer for att na var vantande vard i Maastricht var en kort forsta dag i Belgien. Bara vi passerade den stora industristaden Liège skulle vi vara nojda for dagen. Dit ar det knappa 40 km fran gransen langst cykelleden Ravel 1 langst floden, sa varken de typiska kullerstensbelagda bygatorna eller att cykelskyltarna forsvann och vi hamnade pa en grasbevuxen stig hindrade mig fran att gilla de charmigt slitna husen och den lite kantiga belgiska dialekten. Tills det att stigen helt forsvann i en skog av brannasslor och vi fick vanda tillbaka i 30 minuter for att hitta Ravel 1 och en vettig asfalterad vag igen. Forbannad! Jag var sa forbannad over var idioti som nu gjort var korta dag sa mycket langre. Forvantningar ar nagot man maste vara forstiktig, och framfor allt mycket medveten om, med nar man cyklar langt.
"Livet ar som en rod ros, underbart vackert men kan gora ont ibland" Fick jag hora fran en av ,ina nya vanner pa for forsta camping nara Esneux soder om Lièege. Dar kunde vi ocksa pa morgonen kopa en karta over Belgien sa vi slapp cykla pa mitt kartminne och nagra enstaka cykelskyltar. Denna dag blev ett klattrande och svettigt projekt da vi skulle ta oss over Ardennerna. Vi hade gjort ett mycket klokt drag i planeringen: Vi cyklade pa vagar som foljde taget till Luxemburg, for taget, precis som jag, gillar inte nar det ar alltfor brant, sa det foljer i sin tur floddalarna over berget. Det blev trots det en lang dag for att komma dessa 600 meter over havet var vi, aven denna gang ovetandes, rakade passera gransen till Luxemburg.
fredag 5 juli 2013
Holland Amsterdam - Maastrcht
Nu har vi foljt en av Hollands cykelleder som leder over hela landet. Det finns mangder av olika leder att valja pa, roda svampar som visar den snabba vagen, grona skyltar som visar den vackra vagen, och nu, LF7 som korsar hela landet och slutar i Maastricht, Hollands aldsta stad.
Det ar spannande att prova ost i alla laner man passerar och Holland ar ju kant for sin gula ost. Den unga ar en mild Gouda (som uttalas Hchauda), men den aldre osten ar helt fantastisk i sin salta och lite skarpa karaktar. Den kommer daremot i lite tunnare skivor.
Sen ska man inte glomma de hollandsta pannkakorna som, i stil med en fransk crepe eller galette, kommer stora och fyllda. Jag har jagat hela landet efter ett pankakshus, men de dyker alrig upp nar man ar hungrig. Jag kande mig darfor manad att gora mina egna till frukost, och det var en mycket bra ide. Lite omvaxlingt fran allt brod man annars ater ar valdigt valkommet.
Ingen resa genom landet ar komplett utan sina vaderkvarnar, och nu nar vi foljer LF7:an och de mindre trafikerade vagarna har vi sett fler. Upp till 100km i timmen kan vingarna ga om det blaser och kvarnhjulet ar urkopplat. Det ar fort!
Cyklandes blir luncherna ibland ett hopplock av lite mat man hittat pa vagen, och denna dag hittade jag ett fiskstand som salde friterad fisk med tartarsas, som gick perfgekt med en saftig tomat, ost och lite brod.
Middagen daremot ar garna lagad och varm, och enkel om det gar under langa dagar da jag inte orkar laga mat lange. Lite farsk pestotortellini med creme fraiche och coctailtomater, det mattar rejalt!
Holland ar inte bara kanaler, utan aven hedar och skogsomraden som man kan hamna pa ovetandes om man foljer en markerad rutt utan att bry sig om vad som hander pa kartan.
Korsbaren borjar mogna har sa ett mellanmal i pase kan inte passa sig battre tillsammans med en mjukglass i solen. Det samtidigt som Toni ater en av sina mer typiska maltider, kakor och bananer till lunch.
Och sjalvklart ska man smaka en hollandsk frukost sista morgonen hos Frank, var warmshowers-vard i Maastricht.
Det ar spannande att prova ost i alla laner man passerar och Holland ar ju kant for sin gula ost. Den unga ar en mild Gouda (som uttalas Hchauda), men den aldre osten ar helt fantastisk i sin salta och lite skarpa karaktar. Den kommer daremot i lite tunnare skivor.
Sen ska man inte glomma de hollandsta pannkakorna som, i stil med en fransk crepe eller galette, kommer stora och fyllda. Jag har jagat hela landet efter ett pankakshus, men de dyker alrig upp nar man ar hungrig. Jag kande mig darfor manad att gora mina egna till frukost, och det var en mycket bra ide. Lite omvaxlingt fran allt brod man annars ater ar valdigt valkommet.
Ingen resa genom landet ar komplett utan sina vaderkvarnar, och nu nar vi foljer LF7:an och de mindre trafikerade vagarna har vi sett fler. Upp till 100km i timmen kan vingarna ga om det blaser och kvarnhjulet ar urkopplat. Det ar fort!
Cyklandes blir luncherna ibland ett hopplock av lite mat man hittat pa vagen, och denna dag hittade jag ett fiskstand som salde friterad fisk med tartarsas, som gick perfgekt med en saftig tomat, ost och lite brod.
Middagen daremot ar garna lagad och varm, och enkel om det gar under langa dagar da jag inte orkar laga mat lange. Lite farsk pestotortellini med creme fraiche och coctailtomater, det mattar rejalt!
Holland ar inte bara kanaler, utan aven hedar och skogsomraden som man kan hamna pa ovetandes om man foljer en markerad rutt utan att bry sig om vad som hander pa kartan.
Korsbaren borjar mogna har sa ett mellanmal i pase kan inte passa sig battre tillsammans med en mjukglass i solen. Det samtidigt som Toni ater en av sina mer typiska maltider, kakor och bananer till lunch.
Min hand ar en av de minsta som finns, sa det ar jordgubben som ar STOR!
Och sjalvklart ska man smaka en hollandsk frukost sista morgonen hos Frank, var warmshowers-vard i Maastricht.
Amsterdam
Vilodag! Efterlangtade, fantastiska vilodag!
Efter att ha cyklat konstant fran Helsingborg var det verkligen dags for en vilodag. Den hade behovts tidigare, men det blev aldrig riktigt av pa grund av daligt vader och mojlighet att sova under ett tak ganska manga kilometer bort. Men nu fick vi antligen vila cykelbenen, och jag och Toni tog en paus fran varandra under en dag och gjorde olika saker. Problemet nar man reser med nagon man inte kanner ar att man kan ha valdigt olika installning till hur mycket man ska cykla, vad som ar vart att stanna och titta pa, och vilka omvagar som ar intressanta. Vi har till och med diskuterat om vi separera och cykla resterande vagen sjalva. Det skulle ta Toni tva tredjedelar av tiden och han skulle komma hem fortare, och jag skulle inte behova kanna mig pressad utan jag skulle kunna stanna oftare for att ata nagonting roligt eller se nagonting fint. MEn an sa lange cyklar vi ihop.
I Amsterdam hittade jag snabbt ett cafe dar jag satte mig for att smaka en av alla sorters pajer. Omhuldad och trygg i en doft av varm smordeg och nybakat brod blev det en pumpapaj med blamogelost och mandlar och en stor suck av gladje over att fa njuta av lugnet.
Sen promenerade jag runt stan, cilket man absolut bor ta en dag for att gora utan stress. Den ar inte sa liten som man tror dock, sa det kan vara bra att spara benen lite om man ska cykla vidare nasta dag. Antligen i en stor stad gar det att hitta intressant ekologisk mat och cyklandes har jag blivit alltmer sugen pa sot dricka. Det maste vara kombinationen av kaloriforbranningen och att man kanske inte dricker tillrackligt.
Och med nagra sista ord fran Amsterdam:
Efter att ha cyklat konstant fran Helsingborg var det verkligen dags for en vilodag. Den hade behovts tidigare, men det blev aldrig riktigt av pa grund av daligt vader och mojlighet att sova under ett tak ganska manga kilometer bort. Men nu fick vi antligen vila cykelbenen, och jag och Toni tog en paus fran varandra under en dag och gjorde olika saker. Problemet nar man reser med nagon man inte kanner ar att man kan ha valdigt olika installning till hur mycket man ska cykla, vad som ar vart att stanna och titta pa, och vilka omvagar som ar intressanta. Vi har till och med diskuterat om vi separera och cykla resterande vagen sjalva. Det skulle ta Toni tva tredjedelar av tiden och han skulle komma hem fortare, och jag skulle inte behova kanna mig pressad utan jag skulle kunna stanna oftare for att ata nagonting roligt eller se nagonting fint. MEn an sa lange cyklar vi ihop.
I Amsterdam hittade jag snabbt ett cafe dar jag satte mig for att smaka en av alla sorters pajer. Omhuldad och trygg i en doft av varm smordeg och nybakat brod blev det en pumpapaj med blamogelost och mandlar och en stor suck av gladje over att fa njuta av lugnet.
Sen promenerade jag runt stan, cilket man absolut bor ta en dag for att gora utan stress. Den ar inte sa liten som man tror dock, sa det kan vara bra att spara benen lite om man ska cykla vidare nasta dag. Antligen i en stor stad gar det att hitta intressant ekologisk mat och cyklandes har jag blivit alltmer sugen pa sot dricka. Det maste vara kombinationen av kaloriforbranningen och att man kanske inte dricker tillrackligt.
Bortsett fran kanalerna och de vackra husen och arkitekturen sa ar det vart att passera Ann Franks hus som ligger i kvarteret Jordaan och ga till gay-trianglarna som i denna regnbagsfargade stad ar ett monument for acceptans och respekt.
Med lite behov av att kanna mig som hemma efter en sa lang cykling sa besokte jag ocksa Amsterdams klatterhall dar Max, var vard fran warmshowers, jobbar. Det ar inte ovanligt att det kommer dit gapande turister som undrar vad denna spannande arkitektoniska skapelse innehaller, och dessa brukar aven tycka att insidan av klattrande glada amsterdambor som varvar traningen med en ol och nachos i klatterhallens bar ar minst lika spannande. Nara klatterhallen ligger det annu mer futuristiska tekniska museet som, aven om det inte intresserar att ga in, ar valdigt intressant att passera kvallstid.
Och med nagra sista ord fran Amsterdam:
onsdag 3 juli 2013
Tyskland dag 5 -> Holland
Hej!
Det har varit mycket cyklande och lite tid att skriva. Alldeles FOR mycket cyklande da vi inte alls hallt 80km\dag utan faktiskt kommit narmre 100km varje dag vilket ar lite for mycket for mig om jag ska vara pigg i huvuet. Kameran blir utan batteri ibland ocksa, men lite far ni:
Vi fick sallskap af Philipp fran warmshowers som lat oss bo, tvatta, ata goda hemmagjorda energibollar och som sallskapade oss nastan hela vagen fran Jever till Leer i nordvastra Tyskland.
Vi rakade cykla lite langre an planerat och hamnade utmattade (jag, inte Toni) hos Arthus och Benedetta i Holland. Jag ar valdigt trott och glad over att fa ta en dusch.
Hollands lustiga svampar som visar cykelvagen.
Lite extra energi. Kroketter av flera slag. Den godaste var helt klart den med massa smalt ost.
Forsta kanalen. En av manga manga kanaler i Holland.
Glada fria hons med mycket plats att picka och springa runt pa.
Jever-ol kopt i Jever. Bra bastu-ol skulle jag saga.
En av alla broar over alla kanaler.
Det ligger mycket gatusten i Holland. Och inte laggs den for hand minsann.
Lite lacker arkitektur.
Och lite lacker ost!
Hedlandskapet en dagsetapp oster om Amsterdam.
Det har varit mycket cyklande och lite tid att skriva. Alldeles FOR mycket cyklande da vi inte alls hallt 80km\dag utan faktiskt kommit narmre 100km varje dag vilket ar lite for mycket for mig om jag ska vara pigg i huvuet. Kameran blir utan batteri ibland ocksa, men lite far ni:
Vi fick sallskap af Philipp fran warmshowers som lat oss bo, tvatta, ata goda hemmagjorda energibollar och som sallskapade oss nastan hela vagen fran Jever till Leer i nordvastra Tyskland.
Vi rakade cykla lite langre an planerat och hamnade utmattade (jag, inte Toni) hos Arthus och Benedetta i Holland. Jag ar valdigt trott och glad over att fa ta en dusch.
Hollands lustiga svampar som visar cykelvagen.
Lite extra energi. Kroketter av flera slag. Den godaste var helt klart den med massa smalt ost.
Forsta kanalen. En av manga manga kanaler i Holland.
Glada fria hons med mycket plats att picka och springa runt pa.
Jever-ol kopt i Jever. Bra bastu-ol skulle jag saga.
En av alla broar over alla kanaler.
Det ligger mycket gatusten i Holland. Och inte laggs den for hand minsann.
Lite lacker arkitektur.
Och lite lacker ost!
Hedlandskapet en dagsetapp oster om Amsterdam.
Amsterdam och text kommer nasta gang jag har internet! Over and out!
onsdag 26 juni 2013
Tyskland dag 4 - Färjan fran Bremenhaven
Dagarna i Tyskland börjar bli svara att skilja at. Cyklingen blir rutinmäsig efter ett tag och norra Tyskland har varit väldigt homogent i mina ögon. Under var tredje dag i detta land trampade vi runt i inlandet kring de vackra sjöarna och de sma byarna sydväst om Plön. Vi har köpt en väldigt bra karta pa en bensinmack för bara 9 euro som täcker hela Tyskland och lite till med en perfekt skala av 1:300 000. Vi använder den flitigt för spindelväven av vägar som täcker landet blir annars alltför förvirrande. Det finns fantastiskt manga skyltar för cyklister och cykelvägar nästan överallt, men att följa dessa blir som Toni säger: "Hakuna Matata". Cykelvägarna leder inte sällan den vackraste vägen, inte den kortaste vägen dit skylten pekar, och det är inte ovanligt att cykelvägen blir till grus. Man kan gott säga att det i Tyskland inte alltid är optimalt med racerdäck.
Pa klällen cyklade vi förbi naturomraden med vida öppna bokskogar som kallade pa varat tält. Vi valde dock att fortsätta en bit närmre Glückstadt eftersom klockan ännu inte blivit sa sen, och lusten att komma langt för en gangs skull var stor.
Omradet kring Rhin är bördigt, flackt, med stora öppna akrar, ett fatal hus och manga, manga hus. Oro, nervositet och stress fyllde mig när vi kom ut pa den oändliga slätten. Som en bergsget som inte vet när den kommer finna skydd för natten. Kvällskylan och nervositeten gör mig inte till en trevlig person och jag ville envist sätta upp tältet sa fort som möjligt pa de mest opassande ställen. Toni, som har lite mer vett kvällstid än jag, sade bestämt nej och hittade däreter en mycket bra plats bakom en vändplan för skolbussar pa en matta av tungt doftande kamomill.
Nu har landskapet förändrats och även under dagen har vi cyklat över sandiga akrar där tegelhusen star stadigt och brett och, vilket man plagsamt far erfara när man behöver en buske, överallt.
Pa klällen cyklade vi förbi naturomraden med vida öppna bokskogar som kallade pa varat tält. Vi valde dock att fortsätta en bit närmre Glückstadt eftersom klockan ännu inte blivit sa sen, och lusten att komma langt för en gangs skull var stor.
Omradet kring Rhin är bördigt, flackt, med stora öppna akrar, ett fatal hus och manga, manga hus. Oro, nervositet och stress fyllde mig när vi kom ut pa den oändliga slätten. Som en bergsget som inte vet när den kommer finna skydd för natten. Kvällskylan och nervositeten gör mig inte till en trevlig person och jag ville envist sätta upp tältet sa fort som möjligt pa de mest opassande ställen. Toni, som har lite mer vett kvällstid än jag, sade bestämt nej och hittade däreter en mycket bra plats bakom en vändplan för skolbussar pa en matta av tungt doftande kamomill.
Nu har landskapet förändrats och även under dagen har vi cyklat över sandiga akrar där tegelhusen star stadigt och brett och, vilket man plagsamt far erfara när man behöver en buske, överallt.
Tyskland Puttgarden - Utin
Efter var andra natt i Tyskland vid en lugn sjö utanför Utin som störts av en väldigt högljudd orkester av kväkande grodor var det svart att minnas allt som hänt de senaste dagarna innan.
Sista natten i Danmark sov vi i en bathamn där jag (inte sa mycket Toni, men det gäller att kunna roa sig själv) firade midsommar med en krans kring haret. Därefter rullade vi med mal att äta frukost pa Tyskland-baten som bara lag 30 kilometer bort. Tio kilometer trampade vi pa med mycket energi när en gren satte sig i hjulet pa Tonis cyckel. Resultatet blev en trasig bakväxel och en promenad till närmaste cykelverkstad i Maribo. Lustigt nog finns det alltid lite tur kvar när vi är pa botten och ett möte med Bette i verkstan ledde till en inbjudan att följa med pa en tur till Lollands största turistattraktion, en safaripark där jag inte vet om jag gapade mer efter de galopperande girafferna eller de stilla noshörningarna.
Vi kom i alla fall pa kvällen över med baten och landade klockan atta i Puttgarden utan karta och utan känsla för hur man kan smygtälta i Tyskland....
Sista natten i Danmark sov vi i en bathamn där jag (inte sa mycket Toni, men det gäller att kunna roa sig själv) firade midsommar med en krans kring haret. Därefter rullade vi med mal att äta frukost pa Tyskland-baten som bara lag 30 kilometer bort. Tio kilometer trampade vi pa med mycket energi när en gren satte sig i hjulet pa Tonis cyckel. Resultatet blev en trasig bakväxel och en promenad till närmaste cykelverkstad i Maribo. Lustigt nog finns det alltid lite tur kvar när vi är pa botten och ett möte med Bette i verkstan ledde till en inbjudan att följa med pa en tur till Lollands största turistattraktion, en safaripark där jag inte vet om jag gapade mer efter de galopperande girafferna eller de stilla noshörningarna.
Vi kom i alla fall pa kvällen över med baten och landade klockan atta i Puttgarden utan karta och utan känsla för hur man kan smygtälta i Tyskland....
lördag 22 juni 2013
Danmark Helsinggør - Maribo
Hej!
Danmark, ett land man lætt blir førælskat i! Språket låter riktigt trevligt i mina øron efter några dagar och vi har støtt på många trevliga mænniskor på vægen. Vægen har annars varit en kombination av motvind, fyra punkteringar på ett dygn, Tonis trasiga bakvæxel och en del regn. Jag har inte dagboken att skriva av, så jag låter bilderna tala istællet.
Fira midsommar gjorde vi førstås! Færska danska potatisar med rødløk, grillad paprika, stuvad spenat med kikærtor och soltorkade tomater, nybakat brød, smør och dansk mellanlagrad ost.
Danmark, ett land man lætt blir førælskat i! Språket låter riktigt trevligt i mina øron efter några dagar och vi har støtt på många trevliga mænniskor på vægen. Vægen har annars varit en kombination av motvind, fyra punkteringar på ett dygn, Tonis trasiga bakvæxel och en del regn. Jag har inte dagboken att skriva av, så jag låter bilderna tala istællet.
Danmark ær ett cyklarnas land. Som cyklist får du lika mycket respekt som en bil och du får också ge lika mycket hænsyn som en bilist. Man får høra om man glømmer att signalera om man stannar eller ska svænga!
Yum! Bageriet i ingången till Køpenhamns turistbyrå sæljer underbart goda kløbenboller.
Trevlig frukostutsikt hade vi från Emys i Køpenhamn. I Køpenhamn ær det mycket vanligare æn i Stockholm att man delar en stor lægenhet och då ær man både næra centrum och med trevliga mænniskor omkring sig hela tiden.
Och æven på bordet fanns det intressant sællskap.
Och en kulturfrukost med danskt rågbrød, færskost och champinjoner.
Det ær långa och raka vægar genom hela Danmark.
Och vælskyltade
Med konstiga djur længst vægen...
Sjælvklart blir det ett smørrebrød i Danmark. Och vad ær mer klassiskt æn en sprød spættafilé med kræmig remouladesås? Med en dansk liten øl till som trøst før alla punkteringar.
Det ær fullt av dessa søta halmtæckta hus i hela landet.
Lunch. Lite rester av potatissallad med tillskott av kidneybønor, saftiga tomater och danska rædisor.
Fira midsommar gjorde vi førstås! Færska danska potatisar med rødløk, grillad paprika, stuvad spenat med kikærtor och soltorkade tomater, nybakat brød, smør och dansk mellanlagrad ost.
Det syns inte, men vi har satt upp tæltet i båthamnen i Sakskøbing efter att snællt ha frågat. Dær finns vatten och toalett och många segelbåtar vars master gav ifrån sig ett hemtrevligt vinande i den annalkande stormvinden. Det blev svårt att sova nær tæltet skakade.
Idag får vi en tur runt Knuthenborgs safaripark. Det blir ett fint plåster på såren før den kraschade bakvæxeln. Sen ska vi se ifall vi kommer øver till Tyskland med færjan från Rødbyhavn till Puttgarden ikvæll.
tisdag 18 juni 2013
TIPS efter en vecka på cykeln
En vecka är inte oändligt långt, men tillräckligt länge för att bilda sig en bra uppfattning om vad som kan anses vara goda råd för långcykling:
- Ta med en ekernyckel - det är lätt att hjul blir skeva om man ramlar omkull (eller kör in i varandra...)
- Tjejer! Fixa en kvinnoanpassad sadel, och se till att den är mjuk. Våra privata delar gör ont när man sitter på dem hela dagen.
- Cykla inte för långt/dag. 80km/dag är nog ett lämpligt max även om det låter lite. Vi ville satsa på 100km/dag med det är svårt att komma upp i det om man vill ta en fruktpaus och har packning på cykeln. Det ska vara kul att cykla, inte bara plågsamt.
- Mat: Handla middagsmaten i någon by ni passerar på eftermiddagen och se till att laga så det blir över till lunch nästa dag. Det packas ner i en matlåda och äts kallt nästa dag med stor aptit.
- Sojakross är det enklaste man kan ha med sig som nödmat i packningen. Det väger nästan ingenting och har på två minuter i kokande buljong blivit en proteinrik middag (eller middagskomplement).
- Ta vatten på kyrkågårdar längst vägen, men var noga med att fråga någon om det är drickbart, för det står inte alltid att det är sjövatten.
- Glöm inte att det regnar och blåser när ni planerar rutten och villka kläder som ska med. En dunväst väger heller inte mycket om man vill försäkra sig om att inte frysa.
- Akta er för grusvägar! Även om de ser släta och fina ut är de ofta mer slingriga och kuperade än de asfalterade vägarna. Vill ni fram fort, eller har racerliknande cyklar, välj en asfalterad väg istället, även om det blir lite omväg.
- Våga fråga! Om allt! Tältplats, väg, vatten. Folk svarar gärna och man får dessutom höra alla dialekter man passerar.
- Ta med en MP3-spelare med motiverande musik. Det är bra i köriga uppförsbackar och i stark motvind.
- Köp ett laddningsbatteri. Vi köpte ett på teknikmagasinet som räcker för sex smartphoneladdningar och som är utmärkt att använda för att hålla telefonen vid liv i några dagar.
- Stanna om det finns en anledning! Bra tältplats? Bra lunchplats? Bra fotoögonblick? Cyklar ni vidare kommer ni ångra er fem minuter senare.
- Njut av turen!
Sista dagarna i Sverige - Till Helsingborg
En lövsångare väckte mig med sin fallande melodi. I Mästocka i östra Halland, nära gränsen till Småland finns en liten badplats med sandstrand vid en sjö där Monet skulle bli nöjd av mängden näckrosor. Här vilade vi upp oss och ärmde oss under natten till igår, måndag. Cyklarna stod torra under ett vindskydd och vi hade slagit upp tältet inuti en omklädningsbod. Det blåste ordentligt under natten och regnet kom i kraftiga skurar, så för att skydda oss mot elementen blev det både tält och bod...
Från Gnosjö hade vi haft en lätt färd genom det västsmåländska landskapet. Vägen från Gnosjö till Anderstorp bjuder på en överraskande fin cykelbaka genom en platt sandig mosse med röda klippor som bryter upp ur marken. Vidare slingrar sig vägarna söderut och efter Vrå (vissa småländska bygdenamn är lite väl ödmjuka tycker jag) går en mjukt böljande väg genom ett unikt naturområde med vidsträckta våtmarker, mjuka kala gröna kullar och några enstaka små åkrar.
Efter vår tältnatt vaknade vi öntligen till en solig och varm dag och våra cyklar förde oss ut på den bördiga halländska slätten. Stolta prydliga gårdar och stora välskötta åkrar cyklade vi förbi på vägen mot Laholm och vi passade på att köpa nyplockade jordgubbar och färskpotatis som såldes vid vägen. Laholm är en mycket charmig stad väl värd att stanna till vid för en andra frukost och därifrån tog vi in på de mindre vägar som går parallellt med motorvägen söderut. Vi hade inte cyklat särskilt långt förrän det blev uppenbart vilket hinder på vägen jag helt glömt bort: Hallandsåsen. På långt håll ser man hur den sträcker över hela landskapet och hur vägen stegrar sig för att komma över. Nervositeten växte ju närmre vi kom. Skulle vi klara av att cykla över den? Vid backens fot satte jag i mig en macka och började trampa. Toni cyklade ifrån mig och jag kännde att det bara fanns en sak att göra för att orka upp. I med Swedish House Mafia i öronen på hög volym!
Förvånandsvärt lätt kommer man till slut upp, och klättringen norrut är mödan värd. Miljön känns som tagen från det söder vi är på väg till. Från toppen av åsen rullar man ner genom exotiska bokskogar och jag passerade till och med ett litet vattenfall invid vägen, och inte ett tramptag behöver man ta för att komma upp i 30-40 kilometer i timmen. Väl nere i det skånska jordbjukslandslapet slogs vi av dofterna från solvarm jord, enorma klöverfält och ärtodlingar, och vi rullade med gott humör vidare till Helsingborg där Matilda väntade på oss med en varm dusch och en skön soffa.
Imorgon tar vi färjan över till Danmark. Nu börjar nästa del av äventyret!
Från Gnosjö hade vi haft en lätt färd genom det västsmåländska landskapet. Vägen från Gnosjö till Anderstorp bjuder på en överraskande fin cykelbaka genom en platt sandig mosse med röda klippor som bryter upp ur marken. Vidare slingrar sig vägarna söderut och efter Vrå (vissa småländska bygdenamn är lite väl ödmjuka tycker jag) går en mjukt böljande väg genom ett unikt naturområde med vidsträckta våtmarker, mjuka kala gröna kullar och några enstaka små åkrar.
Efter vår tältnatt vaknade vi öntligen till en solig och varm dag och våra cyklar förde oss ut på den bördiga halländska slätten. Stolta prydliga gårdar och stora välskötta åkrar cyklade vi förbi på vägen mot Laholm och vi passade på att köpa nyplockade jordgubbar och färskpotatis som såldes vid vägen. Laholm är en mycket charmig stad väl värd att stanna till vid för en andra frukost och därifrån tog vi in på de mindre vägar som går parallellt med motorvägen söderut. Vi hade inte cyklat särskilt långt förrän det blev uppenbart vilket hinder på vägen jag helt glömt bort: Hallandsåsen. På långt håll ser man hur den sträcker över hela landskapet och hur vägen stegrar sig för att komma över. Nervositeten växte ju närmre vi kom. Skulle vi klara av att cykla över den? Vid backens fot satte jag i mig en macka och började trampa. Toni cyklade ifrån mig och jag kännde att det bara fanns en sak att göra för att orka upp. I med Swedish House Mafia i öronen på hög volym!
Förvånandsvärt lätt kommer man till slut upp, och klättringen norrut är mödan värd. Miljön känns som tagen från det söder vi är på väg till. Från toppen av åsen rullar man ner genom exotiska bokskogar och jag passerade till och med ett litet vattenfall invid vägen, och inte ett tramptag behöver man ta för att komma upp i 30-40 kilometer i timmen. Väl nere i det skånska jordbjukslandslapet slogs vi av dofterna från solvarm jord, enorma klöverfält och ärtodlingar, och vi rullade med gott humör vidare till Helsingborg där Matilda väntade på oss med en varm dusch och en skön soffa.
Imorgon tar vi färjan över till Danmark. Nu börjar nästa del av äventyret!
lördag 15 juni 2013
Vingåker till Gnosjö - med smak av Vätternrundan
Tid. När man cyklar är tid väldigt relativt till händelser man upplever, miljöer man ser, och avstånd.
Det är tre dagar vi cyklat sedan vi lämnat det som ännu i mina tankar kännts som hemmaplan; Vingåker. Tonis familjs stora hus, med katter och hundar och höns är inte på något sätt hemma för mig, men tryggheten jag kännde av att där fanns någon som ville mig väl, möjligheten att ändra innehållet i min packning, och att vi fått dit våra cykelväskor med bil, gjorde att det bara kändes som en kort utflykt hemifrån. Sedan dess har vi varit nomader, och vår cykling är inte längre en dags motion med säkert mål. Varje vägval är en fråga om hur mycket tid vi har att spendera, och varje beslut om att stanna ett tag för en smörgås eller för att undersöka något intressant längst vägen blir en fråga om hur mycket kortare vi kommer hinna cykla den dagen. Avstånd = tid = pengar och varje dag köpslår vi med oss själva i en komplicerad ekvation.
Varför tar vi det bara inte som det kommer? Vi hade tänkt oss att vi skulle cykla 100km om dagen, men vi når oftast inte längre än 90km. Det är tungt med packning, rumpan, och än värre, de kvinnliga delarma, har ännu inte vant sig (trots vaselin) och vi passar på att se oss omkring också.
Från Vingåker kom vi förbi Motala och Göta kanal. Obegripligt för mig som tyckte jag fortfarande knappt åkt från Stockholm. På vägen passerades skyltar om färsk potatis, ny sparris, morötter och egenplock av jordgubbar. Sverige, detta fantastiska matland! Tältplats lyckades vi finna bakom muren till en kyrka från 1100-talet med tjärat trätak.
Morgonen bjöd på smörgås med färskost, rädisa, och prästost, platsen til ära. Sedan kämpade vi på i motvind till Vadstenas kloster där vi njöt dagens "frukostpaus". Så har vi hittat en bra rutin. En cirka en och en halv timme efter start pausar vi för en andra frukost och tillfälle att kliva av cykeln. Vägen längst Vättern är väldigt vacker, med fält av vallmo och blåklint, och vid utsikt över Vättern, och det var härligt att få njuta av vägen, för sist jag cyklade här hade jag tunnelseende och såg bara målet för tjejvättern framför mig. Sista biten innan Gränna var seg som kola, och det var bara tanken på en grännakaramell som drev mig framåt. Och vilka karameller! En av varje sort fick vi tag på för att följa oss söderut. Någon mil söder om Gränna satte vi sedan upp vårt tält i skogen bredvid en hage och några bikupor och kunde strax efter tio gå ut på vägen och vinka till första gänget cyklister på Vätternrundan. Vilka fokuserade och starka killar!
Vi själva slog i morse följe med dem som startat från Motala vid fyra-fem tiden på natten och fick en rejäl skjuts av att följa med i entusiasmens som finns hos alla i ett sådant lopp. Motivationen sviktade bitvis under dagen, men den tog oss ända till Gnosjö där vi nu ätit gott och kurar mot regnet som precis börjat falla.
Så hur äter vi, på cyklande med inte för stor budget eller plats i vår packning? Bensinkök är det vi bestämt oss för eftersom vi tror det är lättast att hitta bensin i Europa.
Dagens middag: pasta med rosmarinfärs
Fullkornspasta kokas först, häll över i en matlåda
Stek hackad lök (1) och vitlök och släng på slantade morötter (2). På med en burk krossade tomater och rejält med rosmarin och låt koka. När morötterna mjuknat lite, rör i 2dl vatten och 2 dl sojakross och salt och låt svälla. Blanda med crème fraîche, oliver och soltorkade tomater och salta efter smak.
Detta räcker till att fylla matlådorna till nästa dags lunch också vilket vi alltid satsar på.
onsdag 12 juni 2013
Andra dagen: Vingåker
Det är helt makalöst vad man kan vara trött redan andra dagen. Helt klart så trött att jag inte orkar lyfta fingrarna till tangentbordet för att skriva om dagen. Tankarna har flytt och hjärnan är härligt tömd på tankar och måsten. Vi har kommit till Vingåker där Tonis syster har tagit väl hand om oss, visat hönsen och de modiga kycklingarna, och där katterna nu sköter nattandet och spinner en vaggvisa för att få mig att gå och lägga mig. Så, så blir det. Imorgon börjar äventyret på riktigt. Inga följebilar, ingen som bjuder på god mat, och inget fint väder. För även solen lämnar vi bakom oss imorgon och beger oss in i två dagar av regn och åska. Må fru fortuna och moder natur vara nådiga och vaka över oss!
tisdag 11 juni 2013
Första dagen Stockholm - Gnesta
Vi har denna strecka en följebil som tagit våra packväskor. Det är Tonis pappa som bjudit oss på hamburgerlunch i Södertälje och nu bjuder oss på enormt mycket middag i Gnesta (vi sitter nu och väntar på plättlaggen och kvällens snacks) och som däremellan tagit våra väskor i bilen. Det känns faktiskt ganska skönt att få en mjukare start, för det känns i kroppen att den inte är van. Ryggen klagar och rumpan... ja, den gör sig också hörd. Jag hoppas verkligen att kroppen vänjer sig!
I övrigt har vi haft en vacker dag. Södermanland bjuder sin bästa sida till med stora lummiga ekar vid vägkanten, sommarblomster i dikena och en stor vråk som tyst lyfte ur träden vid sidan av en lång uppförsbacke och gled ut över vägen, på jakt efter en vilsen mus.
I Gnesta är det sällskapsspel som står för kvällens underhållning, både ordlekar och pluppar använder vi, och skrattet hålls inte inne. Jag har även fått prova på att spela en finsk variant på kubb. Roligare än kubb (om man som jag gillar individuella sporter)!
Kvällen är ung, plättarna väntar och Trivial Pursuit är nästa spel på schemat. Hoppas jag. Det är globetrotterversionen som gäller.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)