Tva dagar, tva landsgranser har jag och Toni passerat sedan vi lamnade Maastricht. Vi hade lunchat uppe pa en kulle, var forsta hojd sedan Hallandsasen, med utsikt over stan och det roda kyrktornet, och med mitt livs godaste grekiska sallad i magen (mmm... farsk kapris, stora grona oliver, mjukt syrliga soltorkade tomater och en stor bit cramig feta) rullade vi ner for kullen och langst kanalen soderut. Cykelbanan forsvann helt plotsligt fran vagen som strax darefter overgick i sliten betong vars skarvar dunkade under hjulen. Sa daliga vagar hade vi aldrig tidigare stott pa i Holland och nar den forsta skylten pa franska dok upp insag vi att vi ovetandes smugit oss over gransen till Belgien. Utan fanfar; flaggor eller vagbommar! Snopet.
Forvantningar ar nagot som kan avgora hur man upplever en handelse eller en dag i sitt liv. Min morot under var sista dag i Holland, da vi cyklade 120 tunga kilometer for att na var vantande vard i Maastricht var en kort forsta dag i Belgien. Bara vi passerade den stora industristaden Liège skulle vi vara nojda for dagen. Dit ar det knappa 40 km fran gransen langst cykelleden Ravel 1 langst floden, sa varken de typiska kullerstensbelagda bygatorna eller att cykelskyltarna forsvann och vi hamnade pa en grasbevuxen stig hindrade mig fran att gilla de charmigt slitna husen och den lite kantiga belgiska dialekten. Tills det att stigen helt forsvann i en skog av brannasslor och vi fick vanda tillbaka i 30 minuter for att hitta Ravel 1 och en vettig asfalterad vag igen. Forbannad! Jag var sa forbannad over var idioti som nu gjort var korta dag sa mycket langre. Forvantningar ar nagot man maste vara forstiktig, och framfor allt mycket medveten om, med nar man cyklar langt.
"Livet ar som en rod ros, underbart vackert men kan gora ont ibland" Fick jag hora fran en av ,ina nya vanner pa for forsta camping nara Esneux soder om Lièege. Dar kunde vi ocksa pa morgonen kopa en karta over Belgien sa vi slapp cykla pa mitt kartminne och nagra enstaka cykelskyltar. Denna dag blev ett klattrande och svettigt projekt da vi skulle ta oss over Ardennerna. Vi hade gjort ett mycket klokt drag i planeringen: Vi cyklade pa vagar som foljde taget till Luxemburg, for taget, precis som jag, gillar inte nar det ar alltfor brant, sa det foljer i sin tur floddalarna over berget. Det blev trots det en lang dag for att komma dessa 600 meter over havet var vi, aven denna gang ovetandes, rakade passera gransen till Luxemburg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar