En lövsångare väckte mig med sin fallande melodi. I Mästocka i östra Halland, nära gränsen till Småland finns en liten badplats med sandstrand vid en sjö där Monet skulle bli nöjd av mängden näckrosor. Här vilade vi upp oss och ärmde oss under natten till igår, måndag. Cyklarna stod torra under ett vindskydd och vi hade slagit upp tältet inuti en omklädningsbod. Det blåste ordentligt under natten och regnet kom i kraftiga skurar, så för att skydda oss mot elementen blev det både tält och bod...
Från Gnosjö hade vi haft en lätt färd genom det västsmåländska landskapet. Vägen från Gnosjö till Anderstorp bjuder på en överraskande fin cykelbaka genom en platt sandig mosse med röda klippor som bryter upp ur marken. Vidare slingrar sig vägarna söderut och efter Vrå (vissa småländska bygdenamn är lite väl ödmjuka tycker jag) går en mjukt böljande väg genom ett unikt naturområde med vidsträckta våtmarker, mjuka kala gröna kullar och några enstaka små åkrar.
Efter vår tältnatt vaknade vi öntligen till en solig och varm dag och våra cyklar förde oss ut på den bördiga halländska slätten. Stolta prydliga gårdar och stora välskötta åkrar cyklade vi förbi på vägen mot Laholm och vi passade på att köpa nyplockade jordgubbar och färskpotatis som såldes vid vägen. Laholm är en mycket charmig stad väl värd att stanna till vid för en andra frukost och därifrån tog vi in på de mindre vägar som går parallellt med motorvägen söderut. Vi hade inte cyklat särskilt långt förrän det blev uppenbart vilket hinder på vägen jag helt glömt bort: Hallandsåsen. På långt håll ser man hur den sträcker över hela landskapet och hur vägen stegrar sig för att komma över. Nervositeten växte ju närmre vi kom. Skulle vi klara av att cykla över den? Vid backens fot satte jag i mig en macka och började trampa. Toni cyklade ifrån mig och jag kännde att det bara fanns en sak att göra för att orka upp. I med Swedish House Mafia i öronen på hög volym!
Förvånandsvärt lätt kommer man till slut upp, och klättringen norrut är mödan värd. Miljön känns som tagen från det söder vi är på väg till. Från toppen av åsen rullar man ner genom exotiska bokskogar och jag passerade till och med ett litet vattenfall invid vägen, och inte ett tramptag behöver man ta för att komma upp i 30-40 kilometer i timmen. Väl nere i det skånska jordbjukslandslapet slogs vi av dofterna från solvarm jord, enorma klöverfält och ärtodlingar, och vi rullade med gott humör vidare till Helsingborg där Matilda väntade på oss med en varm dusch och en skön soffa.
Imorgon tar vi färjan över till Danmark. Nu börjar nästa del av äventyret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar